Ni har ingen rätt att välja sida.
Ja, vart ska jag börja egentligen? Mitt liv har varit extremt kaos, är fortfarande kaos men under viss acceptabel kontroll. När ett par väljer att gå isär så anser jag att folk runt omkring inte har någon som helst rätt att välja sida. Välj istället att lyssna på bådas version, efter det kan ni göra valet o behålla båda eller gå vidare utan någon. Det är så fel att lyssna på den ena, skaffa egna tankar o åsikter om vad som hänt, snacka skit om den andra o vända på hela tillvaron. Detta gick jag igenom förra året när jag lämnade mitt ex efter 5år med tankarna om att aldrig kunna finna någon bättre.
Under dessa år med mitt ex så,.jag vill inte säga hata men iaf min familj gillade inte honom. De tyckte att han va dryg, elak mot mig och ja en jobbig person. Ja, han va elak mot mig. Han va barnslig helt enkelt o skulle (enligt honom) skojbråkas hela tiden och småslåss. Han älskade o reta upp mig för o sen gnälla på att jag va sur. Han tafsade hela tiden och krävde sex jämt och fick han inget så blev han sur. Att kalla mig saker och nedvärdera mig var en vardag. Man fick ofta höra vilka tjejer han skulle kunna tänka sig o dra över medan man stod bredvid och mådde dåligt över hur man såg ut. Efter att ha haft en del förhållanden som varit riktigt dåliga så var jag rätt så inställd på att de blir aldrig bättre än så här. Detta får jag leva med. Tills sommaren 2015. Då fick jag nog. Exet hade semester så jag kastade ut honom tillfälligt och sa att han skulle hålla sig borta. Då var jag redan fullt inställd på att det var slut och behövde bara denna tiden för o bearbeta känslan över att bli ensam. Jag har knappt aldrig bott ensam, o när jag väl gjort det så har det varit så korta perioder eller med mycket folk runt omkring så jag har aldrig känt mig ensam på det sättet. Så han åkte ut och sen började i princip allt. Eller aa dessa veckor gick hyfsat bra. Mådde ju dåligt, sov nästan ingenting och åt väldigt dåligt. Då är det tur att man har vänner som finns där och stöttar. Det var under dessa veckor som jag träffade min underbara kille som nu är min sambo men det kan jag komma tillbaka till senare.
Efter att dessa veckor gått så väntade jag bara på att exet skulle komma hem så att jag kunde förklara hur det låg till. Så när han kom hem igen så sa jag som det var. Jag orkade inte mer o vill göra slut. Vi kom överrens om att jag skulle bo kvar i lägenheten fast i separat rum tills jag hittat eget. Allt var bra tills han åkte hem till min familj. Då började kaoset, eller snarare det helvete som jag fick gå igenom. Ingen i min familj kontaktade mig. Allt gick efter exets version. Sen får min styvpappa o mamma nån fix idé om att jag varit otrogen och massa annat skitsnack från alla håll. Detta ger resultat i att jag och exets inte kan komma överrens längre så jag måste vi hos min kompis/granne tills jag fixat annat boende.
Att bli smutskastad och undanskuffad av sin egna familj gör ont. Visst i min familj är det inget nytt då min styvpappa kör sitt race och mamma bara hakar på. (Också detta något som får förklaras senare). Inte ens min egna mamma försöker ta kontakt med mig. Jag har fått höra efteråt att hon väntade på att jag skulle höra av mig. Dålig stil!!!
Jag är iaf väldigt trött på att folk ska välja sida. Jag har väldigt dålig kontakt med min familj idag, pratar bara med min ena syster. Dem andra vill jag inte prata med både pga detta och andra saker som hänt i dåtid.
Det blev visst ett långt första inlägg men jag behövde få skriva av mig :)
